Är det egentligen så konstigt att så många par går isär under småbarnsåren? Ses man knappt mellan jobb och fritid och ägnar den gemensamma “kvalitetstiden” åt att tvätta, stryka, laga mat, byta blöjor, betala räkningar, städa och när natten infaller, hamna i säng med något av barnen istället för mannen – vad håller då en samman?
Så jag skickar en förfrågan till bästa väninnan “vad tror du om storfamilj? Ena veckan fixar du och jag hela barnaklungan, nästa vecka är det vår tur till egentid”. Hon tyckte att det var klockrent, så kunde männen köra spel- och ölmaraton den vecka som var deras egen.
Helt enkelt en situation som man skulle kunna kalla win-win.
JAg trodde att man ungicks med mannen om man fick chansen! Alltså hela barnaskaran en veckan för att vara på tu man hand den andra. Men jag kanske tänkte helt galet där? =)
Lisa: hahaha, du låter nykär! Vänta tills du varit gift i tio år med småbarn på halsen då kommer du att sukta Alma varje ledig stund;-)
För en dag eller två men ack så tråkigt det skulle vara. Vem skulle man då skratta åt eländet med? Och nä, vara utan barnen en vecka i taget vore inte kul. Tycker det ska bli oerhört tufft att lämna alla en vecka nu. Nästan så att jag kan tänka mig gråta en skvätt. Eller så är jag bara alldeles yr efter det där glaset bubbel på jobbet?
Förresten “mellan jobb och fritid”? Har man fritid kan man inte klaga… Den existerar iaf inte här hemma.
Kanske inte storfamilj – men jag tänker ofta i banor att ha en extended family där man liksom engagerar andra familjer men kanske framförallt andra vuxna utan barn i ens liv. Mest för barnens skull, jag tror att man blir mer harmonisk om man har flera vuxna man känner sig trygg med. En positiv bieffekt är ju att man förhoppningsvis får mer kvalitetstid med sin partner.
Jennie: men det är ju just det man kan göra med sin bästa vän, skratta åt eländet. Med sin äkta hälft blir man ju mest ovänner om vem som gjort vad, eller just inte gjort något.
S.W: Kvalitetstid med sin man i all ära men lika viktigt att få den med sina vänner. Just nu har jag ingetdera.
Där är vi lite olika
Jennie: jag har en svag aning om att ni kanske har en helt annan arbetsfördelning hemma hos er…och då är det klart att situationen blir annorlunda.
Hahaha, konstaterade tidigare ikväll att hos oss gör ingen någonting. Kaotiskt men rättvist. Packningen ikväll var dock ett joint venture. Mycket bra, speciellt som jag lämnar detta för 27-gradigt väder och G stannar i kylan med tre barn. Någon slags gudomlig rättvisa? Men jag saknar trollen redan…
Kram!