Biban har blivit skrämd av något i sitt rum, därav den nattliga paniken och ständiga uppvaknanden. Hörnet till höger om dörren är det också något galet med som måste åtgärdas, här vill Biban sätta upp en teckning som han har gjort eller kommer att göra. Och innan han går och lägger sig om kvällen vill han gärna läsa en saga om något brunt, troligen ett djur eller gosedjur.
Nu är det inte mig Biban berättar det här för, det enda jag förstår av Bibans prat är på sin höjd “mamma”, “pappa” och “bäbbple” som jag tolkar som äpple. Nä, han pratar med Mange som har ett betydligt öppnare sinnelag än jag, mer av det mediala, andliga slaget. Biban och Mange kommer överens om att om Biban får välja ut en egen beskyddare i form av ett gosedjur (inte någon av alla de otaliga jag tryckt ner i sängen på rent måfå) så kan han tänka sig att sova i sitt rum igen – bara han vet att mamma och pappa finns i närheten.
Samtalet ägde rum i fredags, ett meningsutbyte mellan två personer som aldrig träffats, som inte sett varandra på bild eller vet något mer om varann än namnet. Som mamma får jag rådet att lyssna på min son, han kommer att tala om vad som behöver åtgärdas för lugnare nätter.
När vi kommer till förskolan ligger en teckning – Bibans första – i hans fack, han och jag åker till Toys ´r us och efter mycket om och men väljer han slutligen ut Skutta, en orange tiger. Väl hemma går vi upp i hans rum, Biban, mamma och pappa, med bilden han har gjort och mycket tydligt tar denna 1,5-åring bilden i hand, går till högra hörnet sett från dörren och trycker upp bilden på väggen där han vill att den ska sitta. Vid läggning visar han bestämt att det är boken om apan Fabian (brun självklart) som vi ska läsa och när den är färdigläst, vällingen uppdrucken så somnar han på ett par minuter, lugnt på rygg med händerna över huvudet, tryggt bredvid Skutta. Sen sover han utan ett ljud i eget rum fram till fyra på morgonen och jag sänder en tyst tanke till Mange – som jag aldrig träffat – om att än verkar inte undrens tid förbi.
Ni får tro på’t om ni vill, det enda jag vet är att min son har sovit betydligt lugnare, är gladare och att det uppenbarligen finns någon som förstår honom – mitt glasklara kristallbarn (because so says Mange).
Skutta, välkommen till familjen.
Det är spännande med medier…..
Men gud så fascinerande!
Esme vaknade förra natten med helt oförklarlig panikgråt och pekade hulkgråtandes inåt i rummet så många gånger att vi var tvungna att gå ut därifrån. Det tog en kvart att få henne att lugna ner sig. Kanske bara en mardröm, men det har aldrig hänt förut.
Det som är sagt låter ju inte direkt skadligt (teckning, gosedjur och saga) så då är det väl inget fel att pröva. Går det så går det….
(Fast något kristallbarn är i alla fall inte min närhetsälskande sociala och mycket människointresserade unge… Förmodligen bara mardröm alltså.)
Medium? Kristallbarn? Vad är detta?
Min Mumsa är också ett kristallbarn
…och, du har ett award hos mig!
men åh – coolt alltså. Det där vill jag höra mer om när vi lunchar eller fikar!
Imponerande, och Helt fantastiskt! ALLA sätt är bra
Kram
Wow! Åh vad spännande, helt fantastiskt! Hur träffade du den här Mange? Berätta mer nu!
@ alla: Vem är Mange? Jag vet inte riktigt. Jag har aldrig träffat honom. Det enda jag vet är att han är någonstans i 35-40-års åldern, tidigare kroppsbyggare och kostrådgivare och som med åren utvecklat sina mediala gåvor. Han är en bekant till en bekant som, när jag uttryckte min frustration över dessa obefintliga sömnnätter och Bibans hysterisk gråt, rekommenderade att Mange fick göra ett försök att kommunicera med honom. “Samtalet” ägde rum i fredags när Biban var på dagis och Mange på sin hemvist i Södermanland. Han visste ingenting mer om Biban än hans namn och att han hade svårt att sova (inte ens en bild har han sett). Betalade jag något för hjälpen? Nej, det var en sann väntjänst och det som Mange blivit lovad av Biban är en teckning.
Gud va spännande att läsa. Jag blev helt faschinerad fast jag inte är ett dugg intresserad av mediala ting och övernaturliga saker. Så häftigt och helt klart värt att prova.
Sarah: alla vägar är bra utom de dåliga. Jag hade aldrig kommmit på tanken själv, det är ligger lite utanför min normala tankesfär.
Var/hur får man tag i denna fantastiske man? Jag har en icke-sovande tjej som gör att jag snart går under av trötthet och jag griper varje halmstrå jag kan(har redan provat de allra flesta kurer och metoder utan någon framgång att tala om). Skulle det finnas en möjlighet för dig att förmedla kontaktuppgifter eller så? Du får gärna mejla mig privat om du inte vill/kan svara här
Maria J: jag ska kolla. Jag har ju aldrig talat med honom själv och har därför inte heller hans kontaktuppgifter (han har pratat direkt med Biban
). Och om det går bra så mejlar jag dem direkt till dig. Hälsn Kristina
Ja, det går alldeles utmärkt. Jag har full förståelse om du inte lyckas men är tacksam för att du försöker. Mvh haråldratsochförfallitminstfemtonårsedanförraaugustimenärsåtröttattjagintekommerihågdet
Maria J: jag förstår dig fullständigt, utan sömn går man under fullständigt och världen ser ut som en enda tjock lervälling att vada genom.
Maria J: jag har droppat dig ett mejl med en sömnreflektion.
Namaste! Det är jag som tittat in:). Vilken fin text du skrev om Biban och Mannen Mange. Vad underbart att Biban sover. Hälsa till det lilla charmtrollet.Ska bli roligt att sätta upp Bibans teckning så småning om. Hoppas du själv känner mindre inre stress och mer utvilad…
Stora varma kramar från mig mannen Mange.
Mange: you are a lifesaver! Inte bara för att Biban sover bättre och lugnare, du har gett mig stöd att hantera den nattliga paniken på ett helt annat sätt när jag förstår vad som oroar honom. Och utlovad teckning kommer, var så säker. Tack än en gång! Kram Kristina och Biban.
Biban och Kristina tack själva för det kärleksfulla energi ni sänder ut:)
Hör av er om det är någonting framöver. Ha en underbar dag i ljus värme och kärlek. Eran vän Magnus Kemppi
Jag har läst fem inledande ord i ditt inlägg och gråter som ett barn, mitt inre barn.
Jag noterar att andra människor kommenterat det du just skrivit.
Men vågar inte läsa vidare, för jag är rädd för hur det kommer att rämna. Och jag orkar inte sopa.
Men jag är glad för din skull! För Er!
Kram
Vicktoria: V, för dig ska jag berätta saker som aldrig kommer att hamna här på bloggen av omtanke och integritet för nära och kära. Men kanske, kanske kan det hjälpa dig att våga ta en kontakt. Kram K
<3<3<3