Det är klart man ställer upp när hon vill få hjälp med att hitta den perfekta klänningen till nyårsdejten. Dessutom när jag ju en viss fetisch för att shoppa, både för egna och andras pengar.
Att det sedan är givmildhetens och omtankens högtid borgar ju för att jag ska göra allt jag kan för att plocka fram den rätta stassen.
Men, när hon nämner att dejten sker i romantikens högborg och att hon lugnt kan lämna plånkan hemma då liksom svänger det från söta santa till gröna grinchen.
Jag vill klubba ner henne, sno biljetten och klämma i mig i den för mig två nummer för lilla klänningen och leka att det är jag som är omsvärmad och får smutta champagne till en ridå av stadsljus istället för att värma välling i skenet av mikron.
Missunnsamhet är mitt andranamn.
Men jag är så tacksam för din hjälp!!
Nu är det bara skorna kvar som sagt….
Är så nöjd med klänningen
KRAM
Johanna: Det är vad du tror, att det bara är skor. Jag har större planer än så
