Hon hette Gasella; en springare med långa bruna ben och vacker man och svans. Så nära en liten flickas högsta dröm som man kan komma om en riktigt häst – utan att vara just riktig.
Syrrans fick heta Tojjen. Ett passande namn för en knubbig liten shetlandsponny med filtknappar till ögon och tjock stoppad svans. Han var jättesöt men inte i närhet av mitt stiliga sto. Det tyckte varken hon eller jag.
Det kom att prägla en stor del av vår barndom, hennes avundsjuka över min fina gunghäst och min motvilja mot att låta henne rida på min. Jag galopperade långa lopp och hon lufsade runt med Tojjen på imaginär ponnyridning med tjocka dockan som liten ryttare.
När det kommer till gunghästar handlar det om stora, livsavgörande beslut. Så, kära vänner, var hittar jag en ståtlig springare värdig att förgylla två små flickors vardag? Tips mottages tacksamt.
Åhmen gud så fin. Kanske något för Esme i sinom tid, även om jag själv aldrig odlade vidlyftigare hästfantasier än att fläta svansen på mina My little ponysar.
E: visst är den? Men så kollar man runt och hittar mest rosa hästar med lila man i fantasifärger, inga riktiga grejer här inte.
Min högsta önskan när jag var liten var att ha en sån där karusellhäst. En egen… Men det fick jag naturligtvis aldrig, fick nöja mig med en vanlig gunghäst och ibland den fina på affären som man stoppade pengar i.
Hedgehog: tänk att det ska vara så ont om fina hästar.