När han har somnat ska jag bryta ihop, låta tårarna spruta av trötthet, stress och uppgivenhet. Jag funderar bara på om jag ska hinna duscha, äta och svara på mejl först.
Distansen, jag har tappat distansen. Det är för mycket och samtidigt ingeting alls. Fast vi kan ju alltid skylla på sömnen, eller snarare bristen på.
Bryt ihop och gå vidare säger de. Bryt ihop – ja. Gå vidare – hur då, jag kommer att vara lika mycket uppe i det när tårarna tagit slut och ersatts av dundrande huvudvärk.
Möjligen skiter jag i det där med att bryta ihop och svarar på mejl istället, båda ger ju ändå huvudvärk i slutändan.
Vi kanske skulle träffas att gråta tillsammans. Vi har alla våra skäl och ibland är det bara så jävla skönt. Kram
Nails by Catharina: du har så rätt, alla har vi något att gråta över. Och till tårarna kan jag bjucka på lite smulpaj – utan vaniljsås
Ja den där smulpajen ja. Det är i alla fall en paj.
Nails by Catharina: jag tänkte att jag kanske kan göra gröt till kvällen istället, pajen var så där ärligt talat…
Gröt kan ju också funka. Toppa med bären. Men glöm inte att få i dig äggvitorna också. Du kan ju koka äggen och peta bort gulan sen.
Vill säga något vettigt här, men vet inte vad.. Men chansen är stoor att det kommer att bli bättre.. för att sedan ersättas av andra problem.. varvat med annat ljuvligt, sött, starkt, surt, geggigt och gottigt.. KRAM
Nails by Catharina: eller äggviteomelett….smaskens.
Iréne: ja, det är ju dessvärre så det är. Just nu var det bara lite för mycket surt och för lite sött (eller…det söta har jag ju sett till att proppa i mig, det blev surt av det också…)
Ja det är helt galet vad det tar på krafterna att vara mamma, det hade man inte en aning om. Hur fan får folk ihop livspusslet? Gråt ut och styrkekramar till dig.
Sarah: tack, och just nu vet i sjutton hur alla gör för att få det att gå ihop…jag lyckas då inte..