Vi började vid tvåsnåret med en shot Alvedon och lite nässpray för att dämpa den 42-gradiga febern och skällhostan.
När effekten kickade in och feberdimmor skingrades mot ett ögonblick av klarhet förflyttade vi oss till soffan för isglass och simultanläsning av Dumbo och leksakskatalogen.
Vi dåsar till men jag väcks resolut av den obönhörliga väckarklockan – här ska lämnas bil på verkstad, hämtas hyrbil, hem och lämna hyrbil, hämta upp den pigga ungen, rusa till dagis, lämna desperat skrikande unge, hasta till jobbet, singla ner på min plats och stilla undra om min dag inte borde vara över snart?
Men ack nej, nu kör vi det här dagsracet – sömn är för wimps – glad torsdag på er!



Stackars Hugo stackars mamma
Birgit: mest synd om mig, Hugo får ju vara hemma och sova