Jag var tolv år första gången jag slutade äta. En sommar gick och jag körde på den enklaste bantningsmetoden i världen – vägra intag. Jag gick ner, fick solsting och så var vikthysterin ett faktum.
Sen har det gått upp och gått ner, upp och ner, upp och ner, och…. Ja, ni fattar. Jag har aldrig varit jättestor men garanterat jättemager. Och min kropp har slutat att veta vad som är rätt och riktigt när det kommer till kosthållning, förbränning och storlek.
Så NEJ; nej till pulver, till Gi, Dukan, LCHF, flygvärdinnedieten, självsvält och hetsätning.
Och JA till fett-Fredda. Och den som skådat denna man vet att det inte finns ett uns fett på karln och nu ska han lära mig vad rätt och riktig kost är.
Jag ger det till mig själv i födelsedagspresent av två skäl – dels för att det är på tiden att jag lär mig vad kroppen behöver, dels för att det blir en social aktivitet när jag går tillsammans och blir peppad av en kollega.
Så nu har Reform-Fredrik försett mig med verktygen, nypt mig i fläsket och talat om vad som gäller. Och jag tror mig ha hittat hem – det här ska bli kul!
Heja! Det här fixar vi.
Fett-fredda rockar!
När jag inte ammar längre ska jag åter börja gå på de förnedrande men ack så bra mätningarna!
Nails by Catharina: heja oss!
Malin: vad spännande, nu vill jag höra mer – hur länge har du gått hos honom, hur har det funkat, har du haft problem att ställa om kosten etc? För en gångs skull är jag jättepeppad.
Jag hoppas att Fett-Fredda ska hjälpa och inte stjälpa. Jag har varit på samma läge som du; pytteliten och större. För X antal år sedan hade “nyp i fläsket” fått mig att gå direkt tillbaka i hålet. Berättade du om din historik för Fredda? Så att han är varsam, menar jag.
Heja Catharina och heja Kristina!
Jag gick hos honom från augusti till december förra året. Slutade då jag blev gravid.
Hade inga större problem med kosten mer än att det var svårt att göra rolig mat i början. Vi fattade inte att det faktiskt gick att göra god mat ändå. Det jobbiga för min del var att äta så mycket kött som min kost innebar! Det blev för mycket.
det bästa var ju att det var en omställning av kosten på ett bra och ganska permanent sätt. Det går ju att leva så här. Till skillnad från VV eller påsdieter!
Jag gick ner 9 kilo på den tiden, utan motion, jag cyklade till jobb och gick promenader. Omvandlade fett till muskler ändå! Det var häftigt! Vi hade precis bestämt att börja föra in träning i programmet vilket jag forsatte med så länge det gick under graviditeten.
V: han verkar ha en sund inställning, banta är förbjudet att hitta balans i intaget är det väsentliga. Och fredag kväll och lördag är ätardagar – hurra! Så vi gör ett försök. Och ja, jag var väldigt ärlig med mitt obalanserade ätande.
Malin: spännande, jag ska verkligen försöka att ställa om och ta till mig den här gången och inte satsa på quick-fixes som varit mitt ständiga problem tidigare. På eller av men inget mitt emellan.
Åh, hoppas verkligen att det funkar bra för dig! Ta det försiktigt bara.
Ibland blir jag galen av ditt tjat kring vikt och dieter, men det är samtidigt en del av varför jag faktiskt läser din blogg. Varför? Jo, du är ärlig och står för dina känslor och den du är, i både med- och motgång. Allt det som kanske inte är alltför smickrande delar av ett liv. Och det är ju därför jag gillar dig skarpt! Jag önskar bara att vikten inte var en så stor del av din vardag. Det önskar jag av omtanke, inget annat. Kram!
Klara: jag tänker att det är värt ett försök, att veta vad som är ett rimligt intag sett till innehåll, portionsstorlek och sammansättning. En normal människa vet säkert, en sönderbantad som jag har lite sämre koll.
Linda: vet du hur mycket jag tycker om dig fast vi aldrig har träffats?! Det är precis så det ska vara, skäll på mig för jag är verkligen besatt av vikt och kost på ett synnerligen ohälsosamt sätt. Men det är som du säger, jag sticker inte heller under stol med det. Och syftet med bloggen är ju att visa mitt liv, de finare och de mindre smickrande sidorna – för ärligt talat, finns det verkligen någon som lever det perfekta, bekymmersfria livet i ett kritvitt dammfritt hem med ungar som äter fläckfri choklad? Men tro det eller ej, det finns några saker som jag inte kommer att dela med mig av av omtanke om mig själv, de nära och kära i synnerhet er stackare som tycker om att titta in då och då