Det är något fel på den där ungen. Han kan vara vaken hur länge som helst.
Det kan inte jag.
Jag är trött, urvriden och irriterad över att ha legat bredvid en snurrande unge som försökte trycka in nappar i min mun i över tre timmar. Hur han ska fixa en hel dag på dagis är över mitt förstånd.
Till helgen funderar jag på att leva det ljuva livet med en säng och en bok i storstan - ensam. Så kan han snurra bäst han vill under pappans överinsikt. Because I’m sure worth it!
Man kan ju bli tokig för mindre. Hoppas det vänder snart!
E: jag tror han är så stissig över alla nya intryck att han inte kan komma till ro. Han är klistrad på mig som ett annat självhäftande plåster dessutom – kommer pappa när jag är i närheten skriker han.
Ja, kom detta hållet i helgen! Kanske vi t om skulle kunna ses.
Jennie: absolut, men mina nerver kräver lugn och ro och mycket gott kaffe.