Jag gick ut för att ta en promenad och rensa huvudet. Låta blåsten göra vindtunnel genom mitt huvud. Jag börjar ge upp om vad som ska rädda mig undan denna overkligt verkliga huvudvärk.
Så jag tyckte synd om mig själv och tänkte trösta mig med något gott, och då talar vi förstås inte om morötter eller kardemumma i kaffet. Jag skulle bara hämta ut glöggen först.
Sen blev det för tungt att bära så jag orkade inte leta upp något gott att trösta mig med. Och nu sitter jag här och undrar hur i all världen den där tänkta trösten hade kunnat råda bot på varken huvudvärk eller det faktum att jag kämpar som ett djur för att bli av med extrakilona?
Med en vindtunnel mellan öronen är det inte så konstigt att jag tänker med arslet.
Själv får jag nog en kaffe med lite socker i. Behöver något för att klara dagen… En till hysterisk dag och sedan HELG!
Jennie: jag försöker mig nog på en sväng till gymmet lite senare och ser om det kan motverka något.