Jag är precis på väg att lägga ner honom i den nästan tomma hinken med gratisbananer till barnen när hon ropar på mig, en liten dam i den äldre ålderskategorin: “Ursäkta mig att jag tränger mig på men jag måste bara berömma ditt fina sätt som mamma”. Jag måste ha sett mer än förvånad ut för hon förtydligar: “ditt sätt att avleda honom när han skrek så genom att visa honom aporna och bananerna.”
Jag jäser av stolthet, att jag egentligen hade tänkt dumpa den skrikande ungen i hinken och hoppats på att det kommit en förbarmande förälder och plockat upp honom, glömmer jag direkt. Istället vandrar jag iväg med skylten Årets mamma 2011 lysandes över huvudet.
Jag måste komma ihåg att dela ut komplimanger när de är förtjänade, till bekanta och obekanta. Det gör en liksom till en bättre människa än den oaktsamma mamma som polisrapporten annars hade kunnat ange.
Vilken gullig dam, tänk om man var lite bättre själv på att säga snälla saker till främlingar – vad mycket trevligare det skulle bli. Jag ska bli bättre på det
Som den dåliga mamma jag är hade jag nog hellre siktat på att proppa in en banan i munnen på ungen, då blir det tyst en stund.
Tror dock knappast jag hade fått beröm för det offentligt. Grattis till din prestation!
Kul! Och självklart välförtjänt.
Man borde verkligen ge komplimanger lite oftare till sina medmänniskor. Istället blir det nog tyvärr oftast så att jag går omkring och smygirriterar mig på såna som inte är nåt vidare bra föräldrar.
Fasen vad bra! Av Dig. Och henne.
K R A M
Hedgehog: visst var hon, i synnerhet som jag höll på att bli tokig på min skrikande teling och inte alls kände mig som en god mor i stunden. Jag ska göra som du, ta tillfället när det ges och dela ut komplimanger.
Dino: jag är som du, men jag tror jag ska tänka om. Ibland.
Sara: tänk att vi alla är så lika, hellre irritera sig än att se det fina. Jag är precis likadan.
V: bäst av henne eftersom jag i hemlighet hade tänkt dumpa den skrikande ungen i bananhinken, nu ångrade jag mig och tog med honom hem istället