Det är inte lätt att vara nummer två, att alltid komma på andra plats, att göra det någon redan har gjort fast det är lika nytt och revolutionerande för tvåan som det var för ettan. Bara det att ingen uppmärksammar det.
Jag är född etta. Så är Fredrik. För att inte tala om Hugo. Stackars Axel har ännu inte fått ett enda fotoalbum gjort till sig från sitt första levnadsår. Hugo fick ett per kvartal.
Nu är det jag som ägnar mig åt lite rättvisa och använder kvällarna till att dokumentera hans framsteg med bildbevis.
I hälarna på storebror.
fy vad fort det går, nyss var han ju en liten bäbis som låg i vagnen…
Men samtidigt så har de det ju så himla förspänt. Vi har gjort misstagen förut och det finns någon som är större att se upp till och att lära sig av (hrrrm). De blir lite säkrare som personer tror jag faktiskt. Men det är ju helt ovetenskapligt baserat på mina två…
Och du, fotoalbumet för första året är nog inte riktigt klart än här hos oss. J fyller 9 i september.
Hedgehog: visst är det läskigt, nyss lilla bebben och nu stora killen som verkligen vet vad han vill (och älskar mamma mest av allt
)
Marie: Håller helt med. Axel är mycket tidigare än Hugo – och segare – eftersom han alltid jobbar i viss motvind (står man upp, blir man ofelbart fälld). Och skönt att höra att jag inte är sist med albumen