Jo, det finns något där. Ett sömnspår som vi håller på att hitta tillbaka till.
Han skrek vid halv tolv. Då fick han napp och ramsa. (Ja, napp ja, som ni ser är jag inte bokstavstroende när det kommer till Sova Hela Natten).
Han skrek vid fem. Då gick jag in och somnade som en sten i sängen bredvid.
Det här ska nog ordna sig ska ni se. Fast stackars mormor och morfar som får ta de nästkommande nätterna.
