…är inget ansvar. Så jag lägger hela vårdnaden på mannen när han dyker upp.
Vi har sett honom som mest fem timmar under den gångna veckan så jag skickar ut honom i parken med ungarna och så kryper jag ned under täcket.
Jag känner mig lika schlajen som den där blomman som han vattnade. Fasiken, jag har inte tid eller lust att vara risig. Jag vilar mig i form en timme eller två tills jag ska ut i spåret.
