Jag ser inte mig själv som en typisk curlingmorsa men när sonen närmar sig treårstrots med sjumilakliv kan det vara bra att kratta manegen lite grann.
Jag har på känn att soffan inte kommer att bli såld, inte ens vid en kraftig prisreduktion. Så jag idkar välgörenhet. Jag ringer dagis och frågar om inte fröknarna vill sitta lite bekvämt när ungarna stojar som värst. Jojo, nu tronar en finfin Fogia på första parkett med Mälarutsikt.
Till hösten har jag tänkt att Axel kan sitta i densamma och blicka ut över Mälarhavet, det är lite som att skänka en ny paviljong till Harvard för att få in sina medelmåttor till barn på ett fint universitet.
Man får inte vara dum när man har trotsiga barn.
My God vad listigt! Undrar om de har plats för våra avlagda möbler på dagis tro..? Det bästa är ju att du både blir av med soffan och kan känna dig som en hjälte som tänkte på dagispersonalen!!!