Jag älskar min förstfödde över allt annat. Men ibland är kärleken lite mindre självlysande.
Han närmar sig treårstrotsen. Bevisligen.
Idag har han bitit sig bror jättehårt, slängt iväg sina kläder ner för en avsats utomhus, slagit i dörrar, knuffats och jävlats.
Så jag kallade in förstärkning. Eftermiddagen spenderades utomhus i sällskap av kompis att ta ut aggressionerna på.
Åh, du ljuvliga vår som tillåter filt på gräset och mösslösa barn i sandlådan!
Nypimpad sandlåda med hinkar, spadar och två grävskopor.
Axel som vägrar att sitta still i vagn har ekiperats med hutlöst dyra kläder för utomhuslek. Notera de finfina gummistövlarna med elefanter.
Och det är en fas som kan hålla i sig långt efter fyraårsdagen… Tro mig…