Egentligen borde man ha minst läkare i vänskapskretsen för att kunna konsultera i diverse spörsmål. Nu känner vi dessvärre ingen sådan men syster Åsa mittemot går inte heller av för hackor.
Jag oroar mig för min enorma trötthet, illamående och svettningar. Prickarna framför ögonen har inte försvunnit trots järn, B-vitamin, Omega-3, D-vitamin. Och antidepressiver. Syster Åsa föreslår problem med sköldkörteln:
- trötthet – check!
- nedstämdhet- check!
- yrsel- check!
- dåligt minne- check!
- seg, trött och går upp i vikt – check!
Nu funderar jag på att ringa doktorn och säga att han kan spara in på ett besök om han bara föreskriver den rätta medicinen. Det här är ju jag i ett nötskal – sköldkörtelproblem i ett nötskal.
Eller så är det diabetes, men jag är inte tillräckligt törstig, spekulerar lördagshypokondrikern.
Jag blir också lite orolig nu. Har du fått någon läkartid?
Å andra sidan verkar du aldrig få sova. My god vad det känns igen (varför är det alltid mamma mamma mamma som ska upp på natten), och jeezus vad det är utmattande att natt efter natt efter natt inte så sova ifred. Det tar lång tid att återhämta sig.
För mig har det ju blivit sjukt mycket bättre härhemma tack vare dig och ditt sömnbloggande, då jag äntligen fick motivation att ta tag i vällingdrickandet på nätterna härhemma. Tack för det förresten! Och ta dig till en doktor så jag slipper sitta här och oroa mig.
På fredag Cattis, har jag tid. Och även om det blir lite upphackat om nätterna (peppar, peppar verkar Axel fatta gamla sömngaloppen igen) så motsvarar inte det den trötthet jag känner. Och det faktum att jag faktiskt – hur hemskt det än låter – har gått upp 8 kg på en dryg månad utan att ha ätit något mer eller annat än tidigare. Just nu är jag inte i form, trots att jag tränar 3-4 gånger i veckan.
Och jag är så glad och stolt över att du fixade era vällingnätter, lite tack vare mig! Kram K
Bra att du går till doktorn! Min mamma har just det där felet på sköldkörteln men med medicinering löser det sig fint.
Sköldkörtelproblem verkar vara mer vanligt än man kan tro, men det är mig veterligen inget man rutintestar i Sverige så det är nog många som går länge med symptom utan att veta varför. Även jag har det i släkten (å symptomlistan stämmer i mångt och mycket lite fööör bra) och ska ta prover för det (å lite annat) snart så får vi se vad farbror doktorn säger, om fler piller ska läggas till högen…
Nä det låter ju inte direkt som vanlig småbarnsföräldersömnbrist. Bra att du har en läkartid! Hoppas doktorn har något bra piller eller så som fixar alltihop!
E: åtminstone vill jag kunna utesluta att det inte är felet. Eller så kan jag få hjälp att åtgärda det.
Erika: jag måste kolla om vi har det i släkten, jag har ingen aning. Men att det är betydligt vanligare än man kan tro har jag också förstått.
Cattis: vi håller tummarna för doktorn på fredag:-)