I närmare ett halvår har jag förklarat varje febertopp, varje snorsession, varje ny dag av händer i mun med att det är dags för den första tanden. Och varje gång har jag gått bet.
En alldeles perfekt, tandfri och slät käke har frentiskt bitit på att allt den kommit över.
Och så idag, när han försöker hångla upp mig efter morgonvällingen biter han till i läppen och blodvite uppstår. En sylvass, vit skärva sticker upp ur den tidigare så lena käken. Första tanden har skådat dagens ljus för Axel, 8 månader och en dag.
Hurra!
Dom blir genast så mkt större när dom får tänder. Lite sorgligt faktiskt.
Grattis Axel! Esme fick sin för en vecka sen – fast hon gömmer den helst under tungan. Våra söta små, vad det går fort allting.
Sara: hurra säger mamman också!
Emma: nu kunde man pausa ett tag, stanna tiden ett slag.
E: och grattis till Esme också! Fast nu kan det få gå i slow motion ett tag även om de blir roligare ju äldre de blir.
En anledning att fira!