Jag får ett par timmar i frihet. Tiden utnyttjar jag till att stänga in mig i ett provrum för hitta nya underkläder – hemska uppgift! Jag är i full beundran av de män som lyckas köpa bh:ar till sina respektive när jag knappt klarar att köpa till mig själv.
Efter en timmes plågsamt beskådande av mig själv i spegeln – och expeditens beskådande av dito – och 30 bh:ar senare går jag hem med en liten kasse. En dyr liten kasse. Jag borde känna mig nöjd men är bara trött. För att slippa göra om samma elände på mycket länge ska jag köpa på mig en i varje färg av den som slutligen passade.
1 av 30 – det är inga höga odds i en butik full av vadderade små under.
Möjligen min bh, omöjligen jag.
Hu, jag ryser av ditt inlägg. Jag behöver också shoppa nya BH:ar till mina punkterande tuttar och jag drar mig…
..men så fint! Och va´härligt att behovet finns kvar! (ingen självklarhet när familjen är fulltalig!)
Som sagt Iréne, bh:n var jättefin men sen ska det på en annan kropp än fotomodellens;-)
Och jag slummar vidare i mina amningsbehåar som inte gör någon glad. Men kan fortfarande förtränga vad som väntar på andra sidan i form av urvridna skinnpåsar.
*puh* Really know the feeling!
Ett tag hade jag den mycket märkliga storleken 80G vilket gjorde att jag endast var hänvisad till specialbutiker.
Sen hände något och jag hittade perfekta bh:ar på lindex i storlek 80DD = mycket billigare! Nu efter graviditet och amning vet jag inte vart jag hamnar.
Borde vi inte få extra bidrag för underklädesköp?
S.W : Borde vi sannerligen, för både sveda och värk. Och kanske lite implantat som plåster på såren.
E: Det är ju inte så att jag direkt bytt ännu. Jag kör amningsbh tills jag känner mig glamorös nog att dra på mig en vadderad dyrgrip.