Vissa dagar vill jag bara gråta. Men de där små pillren förhindrar dylika känsloyttringar.
Istället går jag omkring med ett molande obehag i tio nyanser av grått; en rastlöshet som alltid ger mig dessa tvångskänslor att vilja äta, svulla, glupa i mig allt som kommer i min väg.
Åh, tänk om man bara hade kunnat få pressa fram en tår eller två. Då hade inte jeansen stramat så.
:-/ En tår eller två vore kanske bra ibland, men tur ändå att de finns de små pillren så du slipper trettitusen tårar.
Skickar lite pepp och hoppas det känns bättre snart!
Du borde komma hit och stirra på elden i öppna spisen med mig. Det är extremt meditativt och lugnande. Stor kram.
Cattis: Du har så rätt. Man får välja mellan pest eller kolera och i det här fallet är nog torrpesten bättre än tjutkoleran. I det långa loppet.
E: Jag kommer. Jag längtar verkligen efter att äntligen få träffa dig. Och Esme så klart.
..när jeansen stramar tillräckligt så kommer nog tårarna oxå..
(f´låt det dåliga skämtet, det var min promille av galghumor som ville ut) Tusen go´a kramar till dej!
Du har så rätt Iréne, när skinnet kommer i kläm i blixtlåset kommer tårarna garanterat! Jag är så besviken över att inte få luncha idag.