“Men nu har ju brösten nästan försvunnit”.
Man tackar, visserligen har jag alltid önskat mig mindre doningar men kalhygge vet jag inte riktigt om jag tänkt mig. I veckan är det jag som ger mig ut och letar efter lite nödvändig stoppning.
Fast helt oävet är det ju förstås inte.
