Vi kan inte ha det så här med killarna som ständigt är förkylda med feber. Men så fort vi kom ner till solen och värmen löste det ju sig.
Jag har därför pratat med Försäkringskassan som kommer att skicka oss på en konvalscentresa till soliga Gran Canaria. Igen.
Och den här gången mina vänner, så har jag verkligen kollat att det ska finnas fungerande trådlöst internet.
Tänker ni ringa och begära samma sak så tänk på att det kan vara många före i kön “men vi tar strax emot ditt samtal”.
I Finland höjde man den rekommenderade dosen D-vitamin avsevärt alldeles nyligen, jag väntar bara på att vårt tröga Livsmedelsverk ska följa efter: http://www.thl.fi/sv_SE/web/sv/meddelande?id=23892
Så rätt. Jag tog Karins råd och började på eget bevåg att fortsätta ge Hugo D-droppar fast i kombination med Omega3 också. Han är ju sjuk jämnt så det kan ju inte skada att försöka. Och så får den lille lyxpellen en solresa till innan vårt kalla land behagar leverera en egen värmande dito.
Det låter klokt, så kommer jag att göra också – fortsätta ge D-vitamin efter tvåårsdagen alltså. Knappast som att solen lyser så mycket mer i Sverige än i Finland. Dessutom är jag rätt säker på att man i nordligare delar av USA ger ännu mer D-vitamin till barnen än man nu gör i Finland. Så Sverige ligger nog förhållandevis lågt i rekommendationerna, oklart varför.
Men, sen hör väl sjukdomar ihop med dagisstart också, vad jag förstått?
Dagis är en mardröm ur hälsohänseende men här talar vi om örininflammation gång på gång och det är ju knappast smittsamt… Nä, fram för mer D-vitamin.