Jag pratar med en avlägsen bekant. Hon ville höra sig för om hur vår semester då hon funderade på samma sak själv.
Vi triggar det sämsta hos varandra. Åtminstone triggar hon det sämsta hos mig. Det är som en stickande känsla som fortplantar sig till klåda. Det kan förvisso röra sig om språkförbistring eller tolkningsproblematik eller så är det bara ren och skär jävulskap.
Samtalet inleds med att vi artigt pratar om barnen. Medan mina äntligen somnat är hennes fortfarande vakna klockan 21 eftersom hon “faktiskt tycker om att umgås med sina barn”. Förfärat ubrister hon lite senare “kryper han inte fast han är sex månader?? Fast det är klart, mina barn har alltid varit så tidiga.” Egentligen vill hon inte åka till Kanarieöarna för “hon är ju inte någon typisk Kanarieöarna-resenär” men nu har hon ju barn och då kanske man får göra avkall på äventyret. Sakta men säkert dör samtalet ut tills vi sitter helt tysta. Och lägger på.
Sen kokar jag, ångas, svettas, irriterar mig och återger och tolkar i detalj. Fredrik är inte intresserad utan undrar bara varför jag inte helt sonika lägger ner kontakten när det tar så mycket energi?
Imorse ställde jag mig på vågen. Ett halvt kilo minus trots helgens excessser. Nä, jag är nog inte riktigt redo att ge upp kontakten riktigt än, nu när jag bara har två kilo kvar till målet.
Hon låter som en patetisk figur. Verkligen.
Säg så här, vi har stört oss på varandra sedan dag ett så varför vi fortsätter självplågeriet med att hålla kontakt is beyond me.
Kryper? Herregud, våra hade precis lärt sig sitta själva när de var runt 6 månader.
Du var jättefin i håret förresten, hann bara inte får ur mig det i lördags!
kram!
Tack Jennie, för håret och att inte få mig att känna mig som jag har en son tappad bakom flötet. Kram K
Behöver du bekräftelse på att Axel är försigkommen och jätteduktig så kan jag avslöja att Esme (5 1/2 månad) knappt ens vänder sig ännu. Sitter gör hon med stöd, annars ramlar hon på näsan. Och ett par gånger har hon backat in under skänken för att kissa, men då har hon liksom haft en handduk till hjälp som hon hasat med.
Hursomhaver är jag ju övertygad om att jag när ett geni vid min barm. Så det gör ju såklart du också!
Det var så jag tänkte också. De stora tänkarna måste ägna tid åt just tanken och inte rusa fram i blindo. Så sant som det är sagt;-)
Men verkligen. Och vad blir det av atleterna i slutändan då – kolla bara på Magnus Hedman!
ha ha, jag skriver under på E’s kommentar ovan!
Och emma har vänt sig tre gånger (mage till rygg) och sitter med stödkuddar. Jag ser i hennes ögon att hon förstår allt jag säger och allt som händer! Hon är ett sant geni såklart, precis som sin bror! Underbart att alla får sina egna mirakel – ellerhur!? Man kan bara undra vad behovet att framhäva det på andras bekostnad bottnar i…
Akta dig om hon ger dig klåda. Det verkar du ju ha mer än nog av från förr!
-Sov gott
Tänk, tre små genier på ett bräde – och ingen kryper. Det finns hopp för mänskligheten.