Ensam är inte stark.
Doktorn ordinerar piller, promenader och pällskap. På svaret till vilken styrka jag åt av medicinen senast skrattar vi båda ansträngt; jag för att jag känner mig som en komplett galning, han för att han har en komplett galning framför sig.
Axel och jag tar en promenad för att gå ner pillret. Det är snöblandat regn och riktigt ruskigt. Idag är en sådan dag när man borde ha legat nerbäddad framför en bra kärleksfilm. sådant man kunde ägna sig åt när man bara rådde sig själv. Nu fixar vi välling och leker lego istället.
Komplett galning? – jag tror bestämt att du tar i lite för mycket…! Jag är övertygad om att läkaren ser att det finns en klok människa bakom och inuti, annars hade det inte blivit något skratt. Så länge det finns skratt – om än ansträngt – så tror jag det finns gott hopp och god hjälp. Önskar dig bättring och önskar jag kunde göra något för dig!
Själv önskar jag mig ett glossigt magasin och en påse blandade chokladpraliner. Istället diskar jag nappflaskor och fixar modersmjölksersättning.
Åh Reb, när jag kommer upp till ytan igen så blir det nog bättre. Då kommer jag på besök och fikar lite. Med Axel som blivit så vuxen sen sist.
Sara, chokladpraliner hade funkat också. Och magasin. Men jag är som du, fixar flaskor och byter blöjor.
Du är ingen galning. Depression är vanligt och det är bra att du söker hjälp! Kramar
Tack Åsa, och kram tillbaka.