Ett ögonblick var precis vad jag fick igår.
Ett ögonblick att sitta ner, skjuta stressen på ögonblicket framför och betrakta, begrunda.
Jag ser mina barn. Verkligen ser. Inte bara upplever genom blöjbyten, nappflaskor, lek, gråt och stim. Herregud vad de är fina! Och det är mitt verk. Inte enbart förstås, vi var två om det och ett gäng läkare och provrör. Och så är de ju sina egna också. Men jag är stolt, jag är förundrad och jag njuter verkligen av ögonblicket.
Jag tror jag ska ta mig tid lite fler gånger. Att vara i ett ögonblick.
Härligt!