Jag köpte mig tid. En dag att tänka på inlägget. Men så är också vänskap ett traumatiskt ämne för mig.
I kärlek får man räkna med förluster och i värsta fall svek, det kan jag ta. Men vänskap förväntas vara något mer, lojalt och troget. Visserligen kan man växa ifrån varandra och i stunder låta sällskapet vila men sen ska han eller hon finnas där. Än idag får namnet Ylva mig att drömma mardrömmar och väcker känslor som är allt annat än hedervärda.
Min man är inte min bästa vän även om jag älskar honom högt. Visserligen ska vänskap kunna vara universell men någonstans drar Venus gränsen – och den går vid Mars.
Min bästa vän kommer i allra högsta grad från Venus. Vi pratar känslor, shopping, kärlek och praktikaliteter. Jag fann henne relativt sent i livet, vid närmare 30, men det var kärlek vid första ögonkastet. Sen dess har jag hunnit vara tärna på hennes bröllop, bli gudmor till hennes äldsta, shoppa oss runt New York och bott i hennes gästrum när jag trodde min tillvaro skulle ställas på ända.
Ibland dröjer det innan vi hörs. Det är liksom fullt upp med liv, barn, män och jobb. Men när vi hörs, åh vad jag längtar. Sophia, finaste Venus, jag hoppas du får en bra dag på jobbet. Mina allra varmaste kramar, K
Vad fint du skriver. Vad vore man utan sina vänner?
Kram A
Ja, mycket fint. Och jag förstår sorgen över att ha blivit sviken. Jag har gudskelov inte upplevt det sen högstadiet, men den som svek mig då har jag aldrig förlåtit. Jag tänker sällan på henne men när jag gör det dyker ordet “subba” ofrånkomligt upp. Säger kanske mer om mig än om henne, men ja, vänskap är känsliga saker.
Ja, usch, vilka svâra uppgifter det var i den här listan!
Fint inlägg!
Eleonora, subba är ett alltför milt ord i sammanhanget.
Andrea, utan sina vänner är man halv. Och jäklar vad länge jag gick som halv.
Sara, eller hur? Nu ska jag titta in och se hur det går för dig och listan.