Jag går. Jag går och jag går och jag går. Sen går jag lite till.
Tro inte att jag är ute och går bara för att njuta av det fina vädret. Jag går för att skaka av mig de där b(r)östen som sitter i midjehöjd.
Fint väder och trevligt sällskap är en bonus men inte en nödvändighet. Att Axel sover gott i friska luften och av vagnens rörelser är ett plus men han hade fått åka med skrikandes om det hade varit så.
Jag går i mina fina rumpfixarskor. Men det är bara nonsens sa ortopeden och rekommenderade stadiga klumpskor för mina plattafötter och hemska hallux valgus. Möjligen blir det en stadigare variant trots allt eftersom jag går så mycket och oönskad smärta är inte välkommet i detta läge.
Om ett tag går vi ut igen, jag och Axel. Man vill ju inte riskera att få sittsår av för mycket soffhäng. Och idag kanske vi ska försöka att njuta lite av vädret också, inte bara stirra oss blinda på målet med promenaden.
