De finns de som aldrig kommer att ta en ledande position här i tillvaron, de som ständigt kommer att vara nummer två; second best – never a winner. Och ändå är de så otroligt bra på det de gör, att spela andrafiolen.
Förra helgen såg jag sporadiska delar av Something’s gotta give. Bortsett från min totala förälskelse i drömhuset i the Hamptons har jag en crush på Frances McDormand, den ständiga sidekicken. På samma sätt tycker jag att Joan Cusack gör fantastiska prestationer i de små roller som hon får liksom Philip Seymore Hoffman nästan alltid överglänser huvudrollsinnehavaren i sina filmer.
Så är det kanske så att de egentligen spelar i en egen liga och inte ska jämföras med de högst betalda stjärnorna som stjäl alla huvudroller, att jag jämför på fel premisser? Och är det kanske så jag ska tänka när jag suktat efter chefsrollen men inte kvalificerat – jag är den ultimata specialisten på mitt eget område friställt de ledande positioner jag jämför mig med.
Och det måste ju finnas sämre saker än att vara Västerås egen Frances McDormand.
Specialisten är sällan lyckad som chef. Läs SvD Näringsliv idag Manuel Knight!
Jepp, coola och bra är dom alla tre. Och du med!