Idag stänger vi av, stänger ner. Vi bara gör, inte känner.
Jag har stubin som en redan sprängd bomb. Axel testar hur snabbt mamma springer och skriker en gång i timmen hela natten. Hugo är tokförkyld och med uppdämd energi slänger han allt han kan hitta omkring sig.
Jag vill ligga i ett hörn och stirra mig blind upp i taket. Men det går inte. Istället tar vi oss an tisdagen med ett högst ansträngt leende. Tjoolahopp tjolahej!
Å, en sån dag?
Stooooooor kraaaaam