När man väl lär känna mig är jag en rätt glad och rolig person. Det är bara det att jag har lite svårt att öppna mig och släppa till när jag träffar nya människor.
Men så finns ju bloggen. Här är jag jag, med alla mina fel och brister. Tyck om mig som jag är eller låt bli att läsa.
Och trots att jag till huvuddelen inte har en aning om vilka ni som tittar in här ibland är så har jag under dessa 1 1/2 år som bloggen funnits hittat några nya, fantastiska bekantskaper. Vissa har jag haft äran att träffa i verkligheten, andra har jag lärt känna genom de skrivna ordet – i mitt kommentarsfält eller i era egna bloggar. Jag blir överlycklig över kommentarer men kommer inte att tigga om det. Säg gärna hej eller fortsätt vara anonym om du så önskar. Det är glädjande att ni bara tittar in då och då.
Och jag tål att sägas emot, håller ni inte med så hojta till. Men kom iåg, det mesta är skrivet med glimten i ögat och ska inte tas alltför allvarligt. Kram och tack!
Dagen till ära ska jag och Axel luncha med denna fina bloggvän.
Trevligt! Hälsa. Kram, V
jag är här ofta, men det visste vi väl redan
Och jag propsar på den där barnvagnsdejten i höst. När börjar hösten förresten?
You bet Mazarintanten, och hösten är redan här.