Jag försöker kompensera min mentala frånvaro från Hugo genom att köpa mig popularitet; en sprillans ny bok med modeller av små racerbilar som man ska lära sig räkna.
Han blir jätteglad och skriker exalterat “öppna, öppna”. Men bilarna sitter fast och ska så göra, de är inga leksaker som ska plockas loss.
Något förbannad börjar han istället prata om “naxen”. Nej, här ska inte klippas ut någonting ur boken. Sen blir jag inte helt oväntat fast i amningen igen. Bara för att uppmärksamma en obehaglig tystnad och sedan ett ratschande ljud när boken slits i bitar för att komma åt de små bilarna.
200 spänn bortkastat bara för att jag ville göra mig till.
eller så kan man gå och slösa sina pengar hos tandläkaren. Jättekul, men jag har en fin vit fyllning istället för en gammal amalgam – om nu någon noterar
Nu när du säger det, tandläkaren står också på att-ringa-listan.
Tandläkaren = ont och dyrt