Det finns ett fåtal tillfällen i livet som inte går att överträffa i upplevelse, som till exempel att få gifta sig med den man älskar och att få barn.
I söndagens Svd finns ett vackert bröllopsfoto av en strålande kvinna och man med en liten brudnäbb en timme gammal. Jag måste säga att jag är imponerad. En timme efter förlossning låg jag fortfarade med benen isär och var knappast gåbar. Bara tanken på att äkta någon i framknäppt nattlinne och småblommig städrock skulle få mig att tjuta ännu en störtflod.
Och när det är så få tillfällen i livet som når dessa magiska höjdpunkter när man kan gå helt upp i sig själv och sin egen förträfflighet, vill man då dra ihop dem till ett enda? Inte jag, men ett stort grattis till dagens brudpar.
Överlycklig, men knappast i tanken att få gifta mig i landstingssärk.
