Jag ligger i sängen och planerar stordåd. Till hösten ska jag börja träna. Jag tänker 3 pass hemma på crosstrainern i veckan, ett par morgonpass på vibbstudion och så den ordinerade coreträningen för min taskiga rygg och obefintliga magmuskulatur. Och för skojs skull ska jag nog slänga in ett ridpass.
Jag ser ingen svett framför mig. Eller träningsvärk eller ångest att slita mig från soffan för att ikläda mig svettiga träningskläder och riskera att dö av andnöd. Jag ser Heidi Klums kropp och det räcker för att planera in ytterligare några pass.
Sen börjar det rämna. En barndomsbekant har råkat ut för en riktigt svår ridolycka så jag stryker hästar från schemat. Morgonpassen på vibben känns lite väl tidiga (trots att de ligger två minuter hemifrån). Crosstrainern står ju där den står som om det blir ett eller två pass i veckan kan ju funka det med.
Men när barnmorskan i går kläcker “den verkar ligga fint därinne, du kanske får vänta ett tag”, får jag spader. Klockan ställs till 06.00 och jag kör ett vansinnespass på crosstrainern, eller så mycket det nu går när man mer liknar Nalle Puh än Heidi Klum. God morgon onsdag!
Lika som bär – vi tränar båda med extravikt för lite extra oupmf!.
Söta du, sänk kraven!
Efter förlossning kommer du känna dig slank och smal (ti okilo borta pâ ett kick! ) och att träna med 2 smâttingar… Jag fattar inte hur folk fâr ihop det?
Det var just det Sara, jag ställde mig på vågen till råga på allt och drabbades av en chock. Nu lovar jag mig själv och härmed omgivningen att någon mer våg ska inte få komma i min närhet på åtminstone två månader.
Jag skyller återigen på värmen. För jag har gått upp två kg sen det blev såhär varmt och det kan banne mig inte vara nåt annat än vätska, vi pratar ändå bara några ynka dagar.