Jag ska få ett par dagars semester innan midsommar. Från man och barn. Att få rå om mig själv i tystnad och lugn, stånkandes vända mig om i sängen utan att någon störs, att frossa i kärleksfilmer eller make-over program på tvn utan slåss mot små Einsteins eller första världskriget i färg.
Vid lunchtid igår kom den första ångesten och abstinensen började byggas upp. Nu är den största frågan hur många pussar jag kan klämma in på timmen innan jag måste gå till jobbet?
Tanken på ensamhet må ha varit god men i realiteten tycker jag bäst om när det är som det alltid brukar.
