Vädret är minst sagt ombytligt. Gårdagens värme må ha lyst med sin frånvaro men det gjorde åtminstone inte solen. Idag finns inget av endera varan.
Men eftersom jag börjar bli till åren kommen tänker jag att det är bra för naturen. Jag tittar på gräset som grönskar och växterna som piggnar till. Hade jag haft en rosenbuske hade jag bytt ett ord eller två med den innan frukost.
Nu piskar regnet mot rutan och jag känner mig dåsig; dåsig efter en natts dålig sömn med karate-Hugo.
Men jag ska inte klaga, jag hinner ju med en timmas sömn efter jobbet innan det är dags för Hugos första dagisutvärdering där jag förväntar mig att han toppar betygsskalan om det nu finns en sådan. Prestationsprinsessa till mamma, prestationsprins till son? Jag ska akta mig noga för att överföra mina mindre angenäma egenskaper till den ännu oförstörda.
