Jag kommer försent för att se den dansande nakna mannen på väg till jobbet. Det är lite som att missa dagens höjdpunkt och luften pyser ut en smula.
Nu slår han förstås inte mannen som spritt språngande näck tagit plats i sitt fönster efter avslutad julkonsert i Johannes kyrka för ett par år sedan. Stolt som en tupp med härligheten till fritt beskådande hade han slagit in sig själv med en stor röd julrosett.
Jag tyckte att det var ganska fint. En helt oväntad julklapp till alla fromma kyrkobesökare som nyss fått höra om det lilla Jesubarnet som visserligen inte kom förpackad med presentsnöre men åtminstone borde ha fötts i bara mässingen.
