Det tar tid och evighet att köra hem från Ica. Vi måste masa i innerfilen så att lastbilarna tröttnar och lägger sig på omkörning. Exalterad skriker Hugo “lastbil, mera” och så är det bara att sinka ytterligare några kilometer i timmen för att vänta in nästa.
Väl hemma sätter sig Hugo på sin nya fotstyrda moppe och kör runt som en galning medan han skriker “bilen, bilen”.
Lugn.. det går över… Vi är nu alltid framme vid målet i rasande fart, då jag har två fartdårar i baksätet som sitter och hejar på: “gasa mamma, gasa!” “du vinner!”, “Heja mamma, tyst (de menar nog friskt..) humör!” m.m. Trots allt välkommen omväxling från mannens suckar och stön, “nämen, va f-n!”, medans han bankar sig själv i pannan och försöker bita ihop..