Jag är den första att erkänna att jag inte gillar förändringar; nytt och okänt gör mig nervös. Sen behöver ju en förändring inte alltid bli till det sämre, kanske helt enkelt bättre eller bara annorlunda.
Värst är det när kollegor slutar och går till något nytt. Det är som en relation som bryts, kvar blir ett tomrum och vacuum. Ibland kommer en ersättare som fyller rollen mer än väl och ibland blir det aldrig mer sig likt även om uppgifterna löses av någon annan.
Igår åt vi middag med en kvinna som satt ett sådant avtryck. Vi var inte alltid överens men det fanns driv och vilja som få andra bestitter, helt enkelt någon som det var utmananade och engagerande att jobba tillsammans med. Nu ser hon oförskämt fräsch och utvilad ut och i väntan på nya utmaningar bloggar hon om sin älskade ö i Bohuslän.
Tomrum blev det!…
Enighet är allt annat än ett gott tecken på framgång eller stor vänskap.
Tvärtom.
Kram till Er båda!
Tomt sa Bill. Helt öde, sa Bull