Clemens Poellinger och hans krönika i dagens Svd träffar rakt på. Nu gällde det Vasastan i Stockholm men det kunde lika gärna ha varit vilken annan stadsdel som helst – byt märke på brillor och barnvagn – eller del i landet för den delen.
Vi är som ett gäng zebror. Står vi i klunga kan ingen urskilja vem som är vem. Flockmentaliteten må en gång ha räddat oss från svält och säker död men än idag vågar vi inte kliva utanför ramarna. Jag själv inget undantag.
Det kan inte vara någon slump att det är just vi som etablerat välkända stora företag som H&M, Ikea och Volvo till vilka vi alla har en mer eller mindre uttalad relation. Kliver vi utanför för att utmärka oss som nytänkande och annorlunda gör vi det bara till ett mindre, smalare varumärke men med lika tydlig och identifierbar identitet. Det ska inte råda någon tvekan om vad vi står för i form av preferenser, samhällsklass och tillhörighet.
Men vem kan argumentera mot att svart-vitt inte är snyggt? Det går ju till allt och skulle man få för sig att addera ett stänk färg så har man ju den neutrala basen att utgå ifrån.
Läste den också – träffsäker iakttagelse. Zebramamman har väl sina ränder för att ungen skall känna igen henne?! Vi har våra våra hårvirvlar men för övrigt måste vi verkligen vara så konforma. Snart är det bara resväskorna som styrs ut för att lättare hittas på bandet.