Jag var lite ur balans igår så vid hemkomst sökte jag stöd och bekräftelse hos mina manliga familjemedlemmar: jag anordnade en hederlig kvinnlig modevisning av mina nyinköp.
Dömt att misslyckas. Först fick jag inget gehör alls och när jag äntligen fick uppmärksamheten var den inte mycket att hurra för. För varje nytt plagg jag tog ur påsen skakade Hugo gravallvarligt på huvudet och sa “näe” till pappans stora förtjusning.
Man kan ju bara hoppas på att det blir lite tryckutjämning om en sisådär tre månader – för maktbalansens skull.
Hej hej säger vi på torsdagen.
Hej hej. Du är skitsnygg.
Puss, Sara
Tack snälla Sara, och du noterar att det bara en huvudbild också. Annars skulle inget annat rymts i rutan;-)