Jag kan bli imponerad av folk som inte känner några begränsningar eller påverkas av den sociala konventionen. Själv är jag alltför hämmad och kontrollerad för att frispråkigt tala min mening om allt från sex och religion till rasfrågor till andra än de jag känner väldigt väl.
Jag lunchar med en ny affärsbekantskap med tydliga Gert Fylkingvibbar. Vi (läs han) hinner avhandla burkans vara och inte vara som ett medel för kvinnoförtryck, fredagsfräckisen om killen som skulle på golfresa och låste fast sin nakna fru med handbojor, till Kitty Jutbrings krönika om hemorrojder på storbild.
“Generar jag dig”, frågar han helt plötsligt. Rödsvettig hostar jag fram ett slags nekande svar. Jo, jag är generad. Jag är helt borttappad i det verbala sammanhanget. Och samtidigt är det befriande med någon som vågar vara sig själv utan en tanke på mottagarens reaktion.
Jag gissar på att hälften av de han tar ut på affärsraggarlunch (äldre män i distingerad ålder) uppskattar jargongen medan den andra hälften (sådana som jag) flyr i vild panik. Men friskt vågat hälften vunnet bör nog räknas som en merit i jobbsammanhang.
Vänta tills du får en fräckis i datorn!