Jag har varit och träffat en läkare på specialistmödravården. Senast jag träffade samme läkare var för två år sedan när jag var en matvägrande, träningsbesatt blivande mamma med depression som behövdes läggas in ett par veckor innan födsel.
Nu är jag här för ett nytt ultraljud och lite allmänna frågor: kan han skriva ut något vätskedrivande eftersom jag känner mig så svullen? Fel fråga.
Kan jag genom kost och/eller motion påverka det som jag upplever som svullnad? Misstänkt ögonkast.
På svaret om hur mycket jag gått upp under denna graviditet kommenterar han med att det här är en normal graviditet – det var inte den förra.
Sen frågar han om jag dricker ordentligt med vatten som ett sätt att minska svullnaden. Jag går igång och berättar att jag försöker genom att dricka minst 3-4 liter vatten om dagen och för journal på det hela innan jag inser att det var en kuggfråga. Jag får en uppläxning om att jag förstör salthalterna genom att bälga i mig kopiösa mängder vatten och det finns fler än en blivande mamma som kommit in med på tok för låga natrium halter. Jag bör istället lita till mina kroppsliga instinkter vad gäller hunger och törst. Det är ju lättare sagt än gjort med tanke på hungerkänslorna sedan länge satts ur spel med hjälp av hetsätning och vrålbantning. “Då får vi väl koncentrera oss på att rädda det som är kvar av de normala törstreflexerna istället”.
Jag inser att jag inte framstår som särskilt mycket mer balanserad under det här samtalet än det för två år sedan och att jag nog kommer att belönas med en prick i protokollet. Det står klart sedan en krisplan upprättats tillsammans med medföljande Fredrik som går ut på att om jag ballar ut igen så ska han veta vart han ska vända sig.
Om fick jag reda på könet? Om bara ungjäkeln hade kissat hade jag fått en bättre sannolikhet än 75%.
Det är bättre att drunkna i saltvatten än sötvatten sa doktorn. Genom det förstnämnda är åtminstone natriumhalten i balans.
Jag tycker man kan sammanfatta det så här: Kvinnor har det inte lätt….
Och inte ofödda bebisar heller! =)
Stämde min teori om könet då?
Kram på dig, hoppas att du trots allt har en skön dag i solen! =)
Tänka sej, det finns fler än jag! En titt i spegeln visar ju lätt att jag borde vara proppmätt, så nu är den måttstocken borta! (inte för att man någonsin såg tillräckligt hungrig ut heller..)
Du beskriver det med självdistans och humor men ändå vill jag bara ge dig en stor kram och försöka föra över lite fantasilöst lugn här från min graviditetshörna. Du vore så värd det.
Mazarintanten: tack snälla för kramen. Man kan ju tycka att man borde veta bättre vid 30…6 och andra barnet men vissa lär sig visst aldrig.
Iréne: då är vi två om galenskapen.
Fast det är inte kunskapsbrist eller ointelligens som är boven i det här dramat. Jag är säker på att du skulle välja annat om det bara vore att bestämma sig för ett spår och sen följa det.