Hyllad för sin insats i Mad Men, hånad för sin kroppshydda. När fokus hamnar mer på klädstorleken än ens insats på vita duken lär det vara svårt att stå emot den hysteriska bantartrenden och size zero-idealet.
Är jag nöjd med min kropp? Knappast och i synnherhet inte när jag ser übersnygga Hollywoodkändisar granskas med lupp för att hitta den minsta cellulit där mina är synliga ända från månen och hit. För att bättra på visualiteten för synskadade var kollegan Lisa så gullig och bjöd på semlor till förmiddagskaffet också. Idag hyllar jag snö och termobrallor!
SkÖnhetsidealen idag är ju sådana att inte ens världens vackraste kvinnor når upp till dem. Tyvärr.
En mycket märklig värld, är det inte? Och inte gäller det väl samma regler för män, för inte kan det väl vara så att det bara är min man som befriats helt från tankar på ouppnåeliga ideal och missar i skönhetsprotokollet…mind you, jag tycker förstås att han är det absoluta drömmaterialet;-)