Jag är inte frisk så jag borde inte ha åkt. Men det var totalt tomt hemma i kylen så jag var så illa tvungen. Fast jag borde kanske inte ha åkt själv.
Tre gånger inne på Ica får jag svettningar, ser svarta prickar framför ögonen och måste sätta mig på golvet för att inte svimma. Kommer någon fram och frågar hur jag mår eller om jag vill ha hjälp? Inte en enda och vi talar lördagshandel med fullt av kunder och personal. Vid tredje anfallet är det en kund som förbarmar sig och frågar om hon kan göra något men då hade jag hittat en liten pall att sitta på. Bryr vi oss så lite om varandra att vi inte ens kan se den som mår dåligt? Jag tycker att det är katastrof och det är förklarligt om mänskligheten går åt helvete om det ska vara på det här sättet.
Fy på er Västeråsare! Det kanske går lättare att sätta in en slant på ett konto än att själv rycka in med handgriplig hjälp till någon som säckat ihop. Båda insatserna behövs om man är en tänkande och empatisk person
Är inte säker på att det endast gäller Västerås utan tror att det är ett allmängiltigt tillstånd för hela det här landet.
Tyvärr tror jag det också men nu hände det här i Västerås!
men herregud, jag skäms fast jag inte ens var där. För de som var där alltså. Kram på dig!
Gumman! Du SKULLE inte ha åkt, du måste ta hand om dig! Och tyvärr tror jag att (det här vill jag helst inte säga) det där är jävligt nordeuropeiskt beteende.
Kan bara instämma Sara, här uppe i kylan har vi helt glömt bort att värna om varandra.
Hade jag varit i butiken hade jag inte tvekat en sekund.
Mitt track record är mycket gott i det här avseendet.
En tjej på t-banan fick 120 kronor till att tanka sin mobil och för att köpa mineralvatten, så att hon kunde ringa hem, och bege sig hem, och få i sig lite vätska. Vad tusan hade egentligen hänt henne? Det Nya Sverige.
Mor & dotter. Dottern plåstrades om.
Springande (haltande) kvinna i park – tejpades.
Svirande flicka, alldeles på lyran, haltandes i t-banan halv ett på natten – tejpades. (Uppskattades av japanerna/kineserna som fotografera händelsen.)
Nyegoismen är utbredd men mig når den inte.
Jag är sådan som inte tvekar att gå fram, folk tycker säkert att jag är för på men det skiter jag i, bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite.
Jag har också haft svimmingsanfall nu och varit nära att åka i backen flertalet gånger och det är riktigt läskigt då det händer.
Va rädd om dig, kram
Jag har så mycket att säga i den här frågan, men för många yra ungar för att hinna. Hoppas att vi kan ses snart så att jag kan få krama på Dig.
Nu stannar Du INNE! Och tar det lugnt.
Du måste vara rädd om Dig!
Och ja, den siste idioten är inte född ännu (med anledning av det ytterst empatilösa som Du möttes av).
KRAMAR
Tack alla ni fina, nästa gång jag åker och handlar så förvarnar jag så att jag vet att åtminstone en av er kan vara på plats att ta hand om mina spillror. Och så ser vi till att ta hand om alla dem som inte har förstånd nog att ta hand om oss. Kram
Birgit har en poäng: vi stoppar hellre in pengar på välgörenhetsorganisationernas konton än själva rycker in. Vi betalar av vårt samvete i tron att det funkar på det viset. Skrämmande!