Efter kvällen står det klart att jag inte skulle betinga ett särskilt högt pris på den afrikanska äktenskapsmarknaden. Må hända att baken och celluliterna gav det rätta dallret men det skedde helt i otakt och utan känsla för stil och form.
Bättre var det med efterföljande middag. Nio tjejer på Varda utan ungar som pockade på närhet och uppmärksamhet. Mina livsandar har nosat morgonluft igen.
Hello dr Alban, du får mig till ett vrakpris – be mig bara inte att dansa.
Härligt… Man behöver det ibland!
Puss, puss frân Korsika