Det är som att kissa på stickan och inse att det finns en antydan till ett positivt vertikalt streck. Man får kisa för att se det men ändå.
Om några dagar kommer jag nog att vara redo för en glädjebefruktning men tills dess härdar jag ut i vardagslunken och tar med mig min påse nötter till jobbet som förberedelse. Smärtan i rumphalvan sitter kvar som en påminnelse att än är inte faran över. Happy monday!
