16 månader och i allra högsta grad medveten. Dagis är kul så länge mamma och pappa är i närheten. Nu har han lokaliserat dörren från vilken räddarna i nöden kommer eller försvinner och lurpassar för att kunna smita så snart någon som når upp till vredet dyker upp.
Idag anade han vartåt det barkade redan innan far och son hunnit över station. Sen grät han med fyrkantig mun hela vägen till dagis, genom avklädning, in på avdelning och när pappa sedan försvann genom den fruktade porten som antingen innebär frälsning vid hemgång eller Dantes inferno vid lämning.
Vilken jäkla namnsdagspresent är jag säker på att han tänkte. Grattis ändå lillgubben.
Stackars lille Hugo och stackars er. Jag vet hur det känns i hjärtat när man skall lämna ett gråtande barn. Det värker ännu…..
Det kommer att gå bättre när han blivit mera van.
GRATTIS på hans namnsdag.
hellre ledsen när man lämnar än ledsen när man kommer å hämtar
(vilket hänt ett antal gånger…)
skämt åsido-det kommer snart blir bättre. Men det skär verkligen i mammahjärtat när man lämnar dem gråtandes…*snyft*
Grattis Hugo på namnsdagen också.
Freja noterade tförjust under bolibompa-namnsdagsdragningen (som är på barnkanalen varje morgon) att Herr Nilsson hade namnsdag idag
Herr Nilsson tackar och bockar innan han äntligen slocknade!