Jag gör det helst i min ensamhet, njuter. Att själv bygga upp spänningen, pirret för att kunna ge sig totalt hän och sedan explodera i njutning. Eller tja, ibland räcker det med en liten rysning av tillfredsställelse också.
Två funkar också även om det alltid kommer med ett visst medansvar, lite av “var det lika bra för dig också”-känslan. Och så tar det ett tag innan man kan släppa helt loss i nytt sällskap och visa vad man verkligen gillar.
Men i grupp – nej. Det funkar inte för mig. Jag blir hämmad och försiktig, känner mig sedd men ändå osedd, rädd för att hamna i mitten men vill absolut inte komma i bakvattnet. Det här inte njutning utan ren prestation; in med magen, ut med bröstet och ta för dig, annars blir du utan.
Som idag, varför måste alla göra det samtidigt? Att njuta ‘en masse’ inne på Ikea med resten av Västerås är verkligen inte behagligt. Nästa gång åker jag dit själv en måndagkväll i slutet av månaden för att fullkomligt kunna frossa i inredning och tomma gångar utan att ta hänsyn till man, barn och andra som kan tänkas störa min totalupplevelse.
Kön ringlade lång av förväntansfulla i jakt på lördagsnjutning
Det är fördelen med att ha IKEA nära, jag vet inte när jag var uppe på IKEA en helg senast, försöker medvetet att undvika det. Blir trött, tjurig och irriterar mig på människor som inte ha vett att gå framåt….
IKEA på en lönelördag – det är dit man kommer när man dör om man varit dum i livet.