Jag har för mig att jag i ett svagt ögonblick lovade mig själv – kanske till och med gjorde det offentligt på bloggen – att strunta i det där med dieter och försöka mig på ett normalt förhållningssätt till mat. Men det går ju inte!
Det är ju som att ta bort en bit av min personlighet och vem skulle förresten då gå i bräschen och testa alla dumheter som kommer ut på marknaden. Och på grund av mig så skulle det gå ännu sämre för tidningsbranschen eftersom jag skulle sluta köpa lösnummer baserat på löp med “så här går du ner 3 kilo på 3 timmar” eller “tänk dig smal, ät en bulle”. Och så skulle jag kanske få slut på uppslag till bloggen…ve och fasa.
Så nu är jag på:et igen. Jag kör en liten egenkomponerad variant av GI och LCHF kryddat med lite osunt förnuft. Och hemifrån har jag inget stöd eftersom mannen verkligen inte kan något om kostlära sedan han benämde banan som “stärkelserikt protein”.
Dag två utan kolhydrater och jag är sur som en stärkelselös hyena. Men det blir bättre, försöker jag intala mig, för det kan väl knappast bli sämre…
I ett berg av proteiner
Min bästa egenpåhittade bantning går ut på att äta mindre ju längre dagen lider. Så normal frukost, lätt lunch och yoghurt med möjligtvis lite banan till middag. Man går och lägger sig hungrig men det ger effekt.
/Från en dåre till en annan
Tack, jag ska nog införliva den med redan påbörjad kuckeliumuck-bantning. Sammantaget räknar jag med att ha halverats om, säg en vecka.
Glöm inte fettet! Ingen kan leva på protte allena