(Kristina) Att blogga är lite som att stå på en teaterscen; allt ljus är på mig och över salongen vilar ett kompakt mörker. Möjligen kan man skymta första raden men sedan är det stopp. Salongen kan vara tom, halvfull eller utståld till sista läktarplats – det är svårt att veta.
Visserligen står jag där för min egen skull, för att jag själv valt att framföra ett stycke som rör och berör mig men det är ju alltid kul att få en reaktion på framförandet. Att få höra om någon annan instämmer, är av avvikande åsikt eller bara vill visa att de finns där ungefär som en applåd när ridån faller eller överräckandet av blomsterkvast på premiären.
Jag kommenterar andras bloggar. Inte för att jag kanske alltid har något att säga i det specifika ämnet men för att visa att jag har läst, uppskattat eller blivit galen (händer sällan eftersom jag oftast besöker bloggar som jag redan gillar) över det någon skrivit.
Så om du sitter där ute i mörkret och gillar – eller ogillar – föreställningen, skulle ingen bli gladare än jag för ett litet “hej” emellanåt. Känner du hellre för att halshugga mig eller testamentera halva din förmögenhet i det anonyma så går det också bra att skicka ett mail till kristinaosophia@hotmail.com.
<Bugar><Ridå ner>
Jag är ju ingen hemlig besökare men jag passar på att säga hej ändå. Jag är här hos dig varje dag, men kanske har varit dålig på att kommentera på sistone.
Bättring lovas!
I know och jag är och plingar på hos dig lika ofta som du är hos mig. Älskar dina inlägg hos dig lika mycket som jag uppskattar dina kommentarer hos mig.
Kram K
Jag hälsar numera på hos dig varje dag (och helst flera gånger per dag!) men det är inte alltid jag lämnar kommentar. Oftast nickar jag bara instämmande till ditt inlägg, eller också skrattar jag så mycket att jag inte kan hitta tangentbordet..
Jag är ju härinne hela tiden, nästan! Men ibland är jag för lat på att kommentera andras bloggar… Men när jag själv inte får en endaste kommentar på inlägg så känner jag mig trist och tråkig och raderar skiten.
Ni är så gulliga och jag blir så glad när jag vet att ni hälsar på. Det är bara alla andra som jag undrar vilka de är och skulle bli så glad för ett litet hej. Inte till varje inlägg men ibland, då och då, emellanåt. Det ä precis som Sara säger “ska jag radera skiten”?