(Kristina) Jag skulle inte ha tagit så lättvindigt på lidandets natur. Det straffades jag för omedelbart.
Som en syndaflod kom frukosten tillbaka och huvudet kändes som om någon försökte dela på Röda havet. Nu har jag sovit ett tag så lidandet har förmildrats något i skrivande stund.
Oj. Kaffe?
kram att toppa med!
Distans-medialitet?
Om någon delar Röda havet så känner du det i knoppen.
Ett otroligt sätt att beskriva sina plågor…
Du har väl inte röda havet i huvudet?
Menar du Döda havet?